Att växa upp med en konsol

mario-kiss

Alla bär vi på olika minnen, olika saker som vi värderar högt. För mig är ett utav alla dessa minnen just den julen då jag fick mitt Super Nintendo. Det var något speciellt med just den julen; snöbollskrig och pulkaåkning kändes helt enkelt inte lika roligt längre.

Nintendo är ett företag som på många olika sätt försöker förändra synen på hur vi spelar, hur vi tar till oss förändringar och hur vi faktiskt reagerar på just dessa. Att jämföra konsoler har blivit något av en trend i dagens läge, att hitta vilken maskin som har den bästa grafiken eller det tyngsta ljudet. För mig har Nintendos budskap alltid varit att försöka få sina spelare att förbli ”små” barn livet ut. Att inte stirra sig blind på sifferkombinationer och poängtavlor, utan att faktiskt se vad det hela handlar om.

Jag tror att om vi stirrar oss blinda på tekniken så glömmer vi faktiskt i slutändan bort hjärtat i spelet (ett citat som jag bestämt tror mig minnas från den animerade serien Yu-Gi-Oh, som en gång sändes på lördagsmorgnarna. Då man fortfarande hade en anledning att ställa väckarklockan på en helg).

För det är väl ändå det som du som spelare faktiskt värderar högst, efter en walktrough genom spelet, hur din resa genom historien har varit, vilka karaktärer du träffat, vilka strider du tagit dig genom eller varför inte hur många otaliga gånger du räddat en viss prinsessa? (Som jag för övrigt tycker bör investera i bättre livvakter).

För mig kommer den julen alltid att väcka minnen, stora sådana. Jag hade träffat och bildat gemenskap med en kille som hette Mario. Vi hade slagit oss genom otaliga världar tillsammans, besegrat varje fiende som stått i vår väg och till slut hittat vårt gemensamma mål.

För Mario blev det en puss på kinden och ett tack. För mig blev det början på en lång och spännande vänskap.

Om Christoffer Heijerdahl Se alla inlägg av
Film- och spelälskande Smögenbo med ett glatt sinne. Söker alltid efter spännande utmaningar och gick nyligen ur Stockholms Filmskola. Jobbar nu flitigt genom sitt produktionsbolag CH Media för att skapa framtida klassiker på filmduken.

2 kommentarer på "Att växa upp med en konsol"

  1. Frezdaner 28 juni, 2012 kl. 21:11 - Svara

    Mycket bra skrivet! Nintendo 8 bit var nog den konsol som jag såg mest fram emot. Då jag var väldigt ung och hade sparat länge till den.

    Kopplade in den i vår gammla TV som saknade ljud men upplevelsen var fantastisk… Vad man inte hade gett för att få känna så igen.

    • Christoffer Heijerdahl 28 juni, 2012 kl. 23:34 - Svara

      Tack så mycket =) Håller fast vid att själva upplevelsen hos ett spel bör väga minst lika tungt som den snyggaste grafiken. Nintendo 8 Bit är en pärla som aldrig kommer gå i graven =)…. // C

Kommentera